Hmm, det här var inte så bra.
Antingen har Sophias mage smittat mig, vilket jag inte håller för troligt eftersom vi inte har umgåtts så tight.
Eller så var det bristen på frukost (jag åt bara en näve sockerflingor med lite mjölk) parat med en färsk vägkantsfrukt på parkeringen för en stund sen.
Hur som så sitter jag nu på en mindre fräsch toalett och gör mindre fräscha grejer medan övriga sällskapet promenerar bland de höga träden.
Men det är sånt som händer på långresor och jag har medicinväskan i bilen, laddad med Dimor och vätskeersättning.
Lite senare:
Promenaden från parkeringsplatsen till Gerenal Sherman är bara 700 meter och logiskt nog är det lika långt tillbaka.
Efter mitt toalettbesök (som tog en stund och som stördes av människor som ideligen ryckte i dörren) bestämde jag mig för att promenera tillbaka. Det går visserligen en skyttelbuss från handikapparkeringen vid jätteträdet tillbaka till huvudparkeringen där vi står, men magar har en förmåga att jobba bättre när benen rör sig och det finns en bättre toalett här uppe vid "vår" parkering.
Uppe är rätta ordet. Det är en viss höjdskillnad utmed promenaden och skyltar uppmanar till att ta det riktigt lungt på grund av den höga höjden. Jag vet inte hur högt upp vi är men det känns i alla fall inte La Paz-högt så det är nog inte så farligt.
Jag tog det i alla fall lugnt på vägen tillbaka. Jag drack en klunk vatten för vart hundrade steg och vips, så är jag tillbaka på en skön sequoiabänk och väntar på de andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar