42 grader.
Vi stannar till vid en utsiktsplats.
Det finns toaletter här.
Och utsikt.
Jag och Sophia stannar i var sin bil. Sophia mår inte riktigt bra. Jag vill fortsätta att må bra.
En skåpbil far förbi ute på huvudvägen. Fedex står där på den, med gröna och lila bokstäver. Den kör fort.
En man i vandringskängor, grå shorts med lös passform och en vit skjorta med grönt rutmönster kliver ur sin Grand Cherokee några platser bort på parkeringen. Han smörjer in sin nacke, noga, med solskyddsmedel. Han smörjer in sina armar, benen, men han glömmer bort den ena vaden.
Han är flintskallig, eller nära på. Han smörjer inte in flinten. Istället sätter han på sig en röd keps, lägger ner flaskan med solskyddsmedel i en stor zippåse och nickar in i bilen.
Mannens hud är vackert solbränd.
Ur bilen stiger en flicka, kanske 20 år. Kanske dotter, kanske partner. Hon har mjukisshorts och en väldigt kortärmad T-shirt. På huvudet en stråhatt med svart band. Hon är vacker. Och väldigt ljushylt.
De går bort mot toaletterna. Han med energiska, långa steg. Hon dröjande men smidigt, som ett rovdjur som ännu inte fått syn på sitt byte.
Min familj kommer tillbaka.
Utsikten var "häftig", "inget att se" och "vet inte", beroende på vem man frågar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar