Vi stannar till på Walmart (som stavas med ett L) för att köpa bananer.
Det är 33 grader och känns redan för varmt.
Niclas har kollat upp att den här affären är rätt nyöppnad. Utanför finns fina växter.
Precis till höger om ingången ligger en bageriavdelning. Irma blir sugen på kladdkaka. Det säljs stora färdiga pizzor, bara att stoppa i ugnen.
Fruktavdelningen är välordnad. Två män jobbar med att plocka upp varor och hålla snyggt. De jobbar inte så fort. Jag tänker att det inte är underligt att många varor är dyra med så mycket onödiga lönekostnader. I en affär av den här storleken skulle det absolut räcka med en fruktvärd som dessutom hinner ta vissa pass i kassan.
Vi köper våra två bananer och kompletterar dem med ännu en, två nektariner och ett äpple.
Äpplet jag väljer är av den billigaste sorten. Ändå kostar det ca 10 kr.
I fruktavdelningen finns också färdigskalade kokosnötter. Bara att hugga av toppen och dricka rätt ur.
Korridorer sträcker sig långa med glass, seafood, healthy food och massa annat. Här finns också ett skåp med corndogs. Det såg vi två kvinnor äta på korvstället i går.
-Är det majskorv? undrade Niclas då.
Våra trötta hjärnor hade jätteroligt åt detta.
Niclas har studerst kartan över dagens planerade rutt. Vi ska titta på mammutträd. Det verkar inte finnas någon stad i närheten av den sträcka där vi förmodligen blir lunchhungriga.
Så vi bestämmer oss för att köpa med nå't att äta på vägen. Vi köper färdiga baguetter och Niclas lyckas knô ner dem i kylväskan. Det var verkligen ett smart köp.
I närheten av avdelningen för färdigbredda smörgåsar finns olika röror och annat gott att köpa i lösvikt.
Vad sägs om mac and chees -balls till exempel?
När vi ska betala använder vi självcheckningen. Den funkar ungefär som på IKEA. Vi blippar våra varor, som hunnit fyllas på med twinkies också. Varorna läggs på en våg som kontrollerar att vikten på varorna stämmer med vad man blippat. Sen får man ett kvitto som ska visas upp vid utgången så att de två kontrollanterna där ska kunna kolla att du inte fuskat. Niclas berättar att det finns liknande system i Stockholm.
Vid självscanningen finns också personal till hands för den som behöver hjälp. Vi hittar inte äpplet vi köpt på produktlistan i datasystemet och får hjälp av en ung man som nog är lika lång som Viktor. Han frågar var vi kommer från och varför i hela världen en svensk familj befinner sig mitt ute i ingenstans, vilket är hans beskrivning av Ridgecrest.
Jag frågar om det är ovanligt varmt för årstiden här. Det är det inte.
Killen är trevlig.
Nästan alla servicemänniskor vi träffat känns genuint trevliga och tillmötesgående. Undantaget var väl the hotelmanager jag och Irma träffade på vid Super 8 i morse.
En kvinna knackade på hans dörr när vi stod i närheten. Eftersom ingenting hände gick hon iväg till receptionen i stället. Efter en stund öppnar en karl med blottad ölmage, spänner ögonen i Irma och frågar barsk:
-Are you looking for the hotelmanager?
Irma försöker förklara att det inte var hon som knackat.
-What do you want then?
Irma förklarar på nytt och får ett ännu bitskare:
-I can't hear you!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar