Visar inlägg med etikett Ridgecrest. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ridgecrest. Visa alla inlägg

söndag 2 juli 2017

Onsdag kl 9:40, lokal tid. Wallmart

Vi stannar till på Walmart (som stavas med ett L) för att köpa bananer.
Det är 33 grader och känns redan för varmt.

Niclas har kollat upp att den här affären är rätt nyöppnad. Utanför finns fina växter.

Precis till höger om ingången ligger en bageriavdelning. Irma blir sugen på kladdkaka. Det säljs stora färdiga pizzor, bara att stoppa i ugnen.

Fruktavdelningen är välordnad. Två män jobbar med att plocka upp varor och hålla snyggt. De jobbar inte så fort. Jag tänker att det inte är underligt att många varor är dyra med så mycket onödiga lönekostnader. I en affär av den här storleken skulle det absolut räcka med en fruktvärd som dessutom hinner ta vissa pass i kassan.

Vi köper våra två bananer och kompletterar dem med ännu en, två nektariner och ett äpple.
Äpplet jag väljer är av den billigaste sorten. Ändå kostar det ca 10 kr.

I fruktavdelningen finns också färdigskalade kokosnötter. Bara att hugga av toppen och dricka rätt ur.

Korridorer sträcker sig långa med glass, seafood, healthy food och massa annat. Här finns också ett skåp med corndogs. Det såg vi två kvinnor äta på korvstället i går.
-Är det majskorv? undrade Niclas då.
Våra trötta hjärnor hade jätteroligt åt detta.

Niclas har studerst kartan över dagens planerade rutt. Vi ska titta på mammutträd. Det verkar inte finnas någon stad i närheten av den sträcka där vi förmodligen blir lunchhungriga.
Så vi bestämmer oss för att köpa med nå't att äta på vägen. Vi köper färdiga baguetter och Niclas lyckas knô ner dem i kylväskan. Det var verkligen ett smart köp.

I närheten av avdelningen för färdigbredda smörgåsar finns olika röror och annat gott att köpa i lösvikt.
Vad sägs om mac and chees -balls till exempel?

När vi ska betala använder vi självcheckningen. Den funkar ungefär som på IKEA. Vi blippar våra varor, som hunnit fyllas på med twinkies också. Varorna läggs på en våg som kontrollerar att vikten på varorna stämmer med vad man blippat. Sen får man ett kvitto som ska visas upp vid utgången så att de två kontrollanterna där ska kunna kolla att du inte fuskat. Niclas berättar att det finns liknande system i Stockholm.

Vid självscanningen finns också personal till hands för den som behöver hjälp. Vi hittar inte äpplet vi köpt på produktlistan i datasystemet och får hjälp av en ung man som nog är lika lång som Viktor. Han frågar var vi kommer från och varför i hela världen en svensk familj befinner sig mitt ute i ingenstans, vilket är hans beskrivning av Ridgecrest.
Jag frågar om det är ovanligt varmt för årstiden här. Det är det inte.
Killen är trevlig.
Nästan alla servicemänniskor vi träffat känns genuint trevliga och tillmötesgående. Undantaget var väl the hotelmanager jag och Irma träffade på vid Super 8 i morse.

En kvinna knackade på hans dörr när vi stod i närheten. Eftersom ingenting hände gick hon iväg till receptionen i stället. Efter en stund öppnar en karl med blottad ölmage, spänner ögonen i Irma och frågar barsk:
-Are you looking for the hotelmanager?
Irma försöker förklara att det inte var hon som knackat.
-What do you want then?
Irma förklarar på nytt och får ett ännu bitskare:
-I can't hear you!

Tisdag kl 21:09, lokal tid. Wienerschnitzel

Vi äter middag på världens största varmkorvskedja. De har även hamburgare,  stripstallrikar med chili och candyshakes.

Varken Irma eller jag är så hungriga så vi delar på en oreoshake och en dricka.

Niclas äter korv, Viktor hamburgare.
Utanför restaurangen växer en buske med fina blommor.

På väg från restaurangen blåser det så mycket att Alicias keps blåser av. Det är mörkt nu och vi ser inte riktigt vad som händer. Först far den på mig i bröst-midjehöjd ungefär. Jag skriker till i tron att det är en kraschade fågel. Den forsätter och stryker förbi Viktors smalben. Viktor tjoar till och tänker att det är en puma. Vi går bredvid ett stort obebyggt område med buskar och högt gräs så det är inte en helt obefogad tanke.

onsdag 28 juni 2017

Onsdag kl 08:07, lokal tid. God morgon

Jag har sovit okej. Visserligen har jag vaknat när ACn gått igång då och då, men jag har snabbt somnat om.
Jag vaknade vid sextiden också och tillbringade lite tid på Facebook, men lyckades somna om igen.

Halv åtta gick vi upp för att smörja oss och äta frukost. Planen är att komma iväg klockan nio.

Frukosten är inte överdådig.
Två sorters flingor, våfflor att värma i brödrosten, rostbröd, smör, lite olika marmelader, isvatten, apelsinjuice med fejkfruktkött och kaffe som smakar... ingenting.

På väggen över Niclas sitter en klocka, pyntad med julstjärnor av plast.

Fördelen med sådana här frukostar är att de är snabbt avklarade.

tisdag 27 juni 2017

Tisdag kl 20:21, lokal tid. Ridgecrest

I natt bor vi på olika hotell.

Petterssons svänger av innan oss, in på Best Westerns hotellområde.

Vi svänger strax därefter. Vårt hotell hör till kedjan Super 8.
På loftgången utanför de övre hotellrummen står fyra karlar och dricker öl. Super 8. Ölar 4. Same same.

Det känns som vi dragit det kortaste strået i hotellotteriet. Men vi har valt med plånboken. Och Petterssons skulle också bott här om det funnits några rum för fem personer.
Niclas uppgraderar i alla fall vårt boende. Från två smala dubbelsängar till två queensizesängar.

Jag hann läsa lite snabbt på Best Westerns vägskylt. De utlovar snabbt wifi. Jag ser Alicias min framför mig. Snabbt nätverk = glad tonåring.

Jag vet inte om det finns något wifi alls på vårt hotell. Hur som helst skulle vi ändå inte hinna njuta så mycket av det.
Klockan är mycket och vi behöver ju äta middag också, innan vi stupar i säng efter en lång kördag.
I morgon väntar ännu en likadan. Men då ska vi åka genom jätteträdskogen i stället för öken.

Hela vårt hotellområde känns skumt.
Förutom de ölande karlarna sitter en liten rund man i en bärgningsbil precis bredvid vår på parkeringsplatsen. När vi kliver ur vår bil kliver han ur sin. Han pratar med någon inne i sin bil, någon vi inte ser. Vi försöker fråga om han vill åka, om vi står i vägen när vi lastar ur vår bil, men han skrattar och svarar inte, eller så svarar han något vi inte förstår. Jag vet inte om han pratar engelska eller spanska.

Vårt rum ligger utmed övre loftgången, rätt över receptionen. Det är svårt att ta sig in. Dörren ligger i mörker och vi behöver ljus för att se hur nyckelkortet ska användas. Det finns en taklampa men vi hittar ingen strömbrytare.

Känslan minskar inte när vi kommer in i rummet.
Heltäckningsmattan var säkert fin när den las in, på 50-talet. I badrummet råkar Irma sätta på en värmefläkt i taket. Det är redan kvävande hett i rummet. Mycket varmare än de sköna 32 graderna som blåser på oss där ute. AC'n är såklart inte på när ingen använder rummet.

På fodralet till nyckelkortet står det att säkerhetkedjan måste vara på hela tiden och att man aldrig ska öppna dörren om man inte identifierat vem det är som knackat på.

Det finns titthål i dörren.

Filten i vår säng har bruna fläckar. Jag gissar på brännmärken.
Men lakanen är rena och toaletten, handfatet och badkaret är rent även om vattnet i duschen luktar illa.

Vi har försetts med två badlakan.