...när det inte finns varken handdukar eller någon fläkt att torka händerna med på toaletten.
...när det överallt finns luftslussar in till byggnaderna för att kylanläggningen inte ska behöva jobba lika mycket förgäves.
Vi är på Visitors Center till Death Valley National Park.
Vi ser en film om Amerikans torraste öken, i en välkyld och ganska stor biosalong. Det är intressant och dessutom skönt att få sitta ner i något annat än en bil.
Death Valley är en saltöken. En av de varmaste platserna på jorden. De växter som finns kan sträcka sina rötter 150 feet ner i marken för att hitta vatten.
Det finns mer än 30 arter som bara finns här i Death Valley.
Djuren är också speciella. De arter som inte kan anpassa sig till det skiftande klimatet med ytterligheter som vårfloden från de snötäckta bergen och den fruktansvärda sommartorkan, dör ut.
Det finns även geologiska fenomen som är helt obegripliga. Stora stenar flyttar sig över ett platt område som kallas Racetrack Playa och ingen kan förklara varför även om det finns teorier som inkluderar is och vind.
I ett annat område bildar saltsten så vassa formationer att de kan skära genom läder.
Området har varit intressant för skattsökare som letat borax och guld.
Även andra mineraler har utvunnits här, de flesta under en kortare tid.
En resort har blommat här i början på 1900-talet dit värmesuktande amerikaner kunde komma på vintern.
Delar av Death Valley är reservat för Shoshoneindianerna. De lever här för att beskydda jorden och leva i samklang med naturen och The Great Spirit.
Dalen erbjuder en av de sista platserna i USA där natthimlen ännu inte förorenats av artificiellt ljus.
Termometern utanför centret visar 118 Fahrenheit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar