-Vi har varit borta i två veckor nu, säger Niclas när vi sitter i bilkö på väg in till San Francisco från förorten Richmond/Berkeley där vårt hotell ligger.
Jag känner efter. Hur är det med hemlängtan?
Fortfarande ingen fara faktiskt.
Jag rensar lite bilder från förra sommaren i mobilen och känner ett uns längtan efter Katalinrabatten.
Svärföräldrarna har skickat en grattishälsning på Whats up och Viola säger att trädgården mår bra och att hon har plockat en halvliter jordgubbar och lagt i vår frys. Det känns som en jättebra födelsedagspresent.
Nästan lika bra som den jag fått av Niclas i dag. Jag erkänner att det var jag själv som hittade den i en giftshop uppe vid Glacier Point i Yosemite National Park.
Det är ett par örhängen i arton karats guld. De inte bara föreställer, utan ÄR asplöv som man på nåt sätt fått bort allt utom bladnerverna från och sedan förgyllt. Enligt någon tradition (indiansk?) är aspen symbol för kreativitet och fantasi och det tycker jag passar mig bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar