Vi är på Alcatraz! "The Rock".
En båttur tog oss hit över den blåsiga bukten. Båten drivs delvis av vindkraft.
Alcatraz anlades i mitten av 1800-talet och startade som ett strategiskt placerat försvarsfort. Tillsammans med två andra fort, utplacerade på andra öar, skyddade militären hela inpassagen till San Francisco Bay. Dessutom sattes en fyr upp, som guidade in de fartyg som var välkomna i bukten.
Några år tidigare hade guldruschen kommit till området och staden San Francisco hade växt upp ganska snabbt. Det fanns alltså all anledning att frukta angrepp från sjövägen.
Efter ett tag började fortet användas som fängelse för militärer. Om jag inte har helt fel har amerikanska militären än i dag ett eget domstolsväsende. Om motsvarande finns i Sverige vet jag faktiskt inte.
När militärpengarna tog slut 1933 förvandlades militärfängelset till ett fängelse för gangsters. De flesta kanske känner till att Al Capone suttit fängslad på Alcatraz.
Den värsta delen av straffet var att kunna se och vid gynsam vind även höra stadens lockelse och dess frihet så nära utan att själv få ta del av den.
Det var inte bara fångar som levde på ön. Flera av fångvaktarna och deras familjer bodde där. The Rock erbjöd en idyllisk uppväxt för barnen. På morgonen tog de båten in till skolan i stan och på eftermiddagen var det skönt att komma tillbaka till tystnaden och lugnet. Fångarna behövde de varken se eller höra.
1962 stängdes Alcatraz ner. Samma år lyckades tre fångar fly, men det var inte orsaken till nedläggningen. Drifts- och reparationskostnaderna var för höga för att motivera en fortsättning. Dessutom upphävde också Bureau of Prisons sitt beslut om att hysa alla våldsamma eller rymningsbenägna fångar i samma fängelse.
Det går många rykten om The Rock. Ett av dem gör gällande att reparationskostnaderna skenat på grund av att betongen som användes när fängelset byggdes, blandades med saltvatten. Det stämmer inte men den salta luften och havsvattnet orsakar erosion på byggnaderna.
Några år efter att den siste fången lämnat ön, 1969 närmare bestämt, kom ett 80-tal indianer och ockuperade ön. När detta blev känt anslöt tusentals indianer från alla stammar. De var arga på staten som föst in indianerna i jättesmå reservat. Ockupationen varade i 19 månader. Då hade indianerna fått tillräckligt med uppmärksamhet för sin sak och staten började ge tillbaka indianernas land.
Nu är ön en fredad plats för massa sjöfåglar utan naturliga fiender. Därutöver besöks The Rock även av horder av turister varje år. Sådana som jag själv.
Allt detta, och mycket mer, får vi veta under en sjutton minuter lång introduktionsfilm som visas inte långt från hamnen i byggnad 64. Under 1906-1933 användes huset som baracker för militärvakterna och 1934-1963 var det straffanstaltslägenheter.
Efter filmen tar vi oss upp till fängelsebyggnaden. Utanför finns det stora (inte så stora om du frågar mig) vattentornet. Jag funderar på om det verkligen räckt för att försörja hela ön med nödvändigt vatten. Det var ju ändå rätt många som bodde här när det begav sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar