En ny utsiktsplats.
Och lika mycket en chans till bensträckare för våra chaufförer.
Men vackert, det är det. Storslaget.
Tunnelutsikt heter det nog bara eftersom vi passerat en tunnel precis innan.
Min pappas stôlleprov lever vidare i hans barnbarn. Så fort vi kommer in i tunneln tar Irma en ton.
-Aaaaaa...
Jag hakar på med tersen.
-Aaaaaa...
Niclas lägger på tredje tonen i ackordet.
-Aaaaaa...
Och sedan sitter vi med ett fullbordat ackord, i förväntan över hur Viktor ska falla in. Blir det en sjua, eller en nia, eller sejfar han med oktaven.
-Kuwääääuurrr!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar