Med bara en timmas bilkörning kvar till hotellet gör vi en liten avstickare för att titta på rosa sanddyner.
Jag stirrar på temperaturangivelsen i bilen. 35 grader. Ska jag ens gå ur bilen?
Ja, vi betalar 8 dollar för att få parkera i närheten av dynerna, gå några hundra meter, och titta på sand. Ganska mycket sand.
Det finns tre förutsättningarna för att skapa sanddyner. Sand, vind och att vinden beter sig på ett visst sätt.
En av förutsättningarna för att skapa sanddyner är även en av förutsättningarna för att jag ska kliva ur bilen.
Vind.
Jag kliver ur bilen.
Barnen är besvikna. Ingen säger:
-Did I walk all this way for nothing!
men det hänger i luften.
Sanden är inte rosa.
Den är orange.
Vid sanddynerna har man satt upp en läktare. Vad är tanken? Att man ska slå sig ner och se på hur dynerna flyttar sig?
Jag tar en sandselfie och hittar en vacker blomma som växer i sanden, sedan åker vi igen.
På väg från sanddynerna fascineras jag av lagningen av vägen.
I Utah sparar man på asfalten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar