Vi stannar till igen. Nu vid Desert View Watchtower där det finns uttryck för Navajoindianernas kultur.
Det första som möter oss är några korpar vid picknickborden intill campingen.
Klick, klick med mobilkameran.
Jag träffar samma par som jag socialiserade mig med vid första stoppet. Då hade de en hund med sig. En hund som ideligen drog i kopplet och ville gå till skuggan.
Nu är den inte med. Jag frågar var de har sin hund.
De säger att de "har to put it away in the Colorado river".
De är ledsna och säger att de trodde hunden skulle klara värmen för den var från Texas. Men den var gammal, åtta år, och "couldn't stand the heat".
Jag måste fatta fel. De kan ju inte ha dränkt hunden i floden. Dessutom är det jättelångt ner till floden härifrån. Den rinner i botten av Grand Canyon.
Vi letar upp toaletterna och försöker hitta någonstans att äta. Utbudet av mat är inte så stort och faller inte alla på läppen, så efter att vi tittat på mer av den slående utsikten, och tittat på tornet vars indianska utsmyckningar är stora och iögonfallande, far vi vidare.
Innan Desert View stannade vi till vid både Navajo Point och Lipan Point, men jag och barna gick inte ens ur bilen.
Vi har sett en varningsskylt för pumor. Men det var värmen, de 36 celciusgraderna som höll oss kvar i kupén med fläkten på.
Jag funderar på varför stavningen är så olika i Sverige och USA.
Här stavas desert (öken) med ett s men uttalas med två.
Och dessert (efterrätt) stavas med två s men uttalas med ett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar