Nu är vi i den torra, dammiga staden Oatman. Det känns som en "forgotten" stad. Fast med flit. Som en filmkuliss.
Hettan slår mot oss när vi öppnar bildörren.
-Det är alltid så här varmt, säger den söta flickan som säljer sten, och skrattar åt våra svettblanka anleten.
Det första jag gör (efter att ha plåtat några kaktusar) är att uppsöka den offentliga toaletten. Det var ingen helt igenom angenäm upplevelse. För det andra finns inga handfat eller något vatten att rengöra tassarna med och för det första behöver man knappt torka sig efter uträttat behov.
En varm passadvind blåser upp från hålet och för med sig alla odörer från mina föregångare i ett slags bakvänt utblås.
Efter att ha passerat några krimskrams- och T-shirtaffärer hittar vi in i en gruvgång - där är det, tack och lov - lite svalare. Viktor erbjuder sig att stanna där.
Vi hittar en enkel restaurang med AC och fläkt i taket. Vi går in och sätter oss i ren tacksamhet över temperaturskillnaden.
43 ute. Kanske 30 inne.
Jag äter quesadillas (valfri stavning), barnen hamburgare och de andra vuxna tacos. Här betyder tacos en friterad brödklump med köttfärs, bönor och lite grovhackad chilisås. Maten är god, mättar bra och är relativt billig. Dessutom är det fri påfyllning av icetea och lemonad för dem som valt det. Till exempel jag. Lemonaden är jättegod. Den smakar citron, lagom med socker och en tuch av Bolivia.
Vi är i guldgrävarland. The wild, wild west.
Åsnor går lösa på gatorna. Det finns i och för sig bara en gata. Men där går de. Tjejerna tar åsneselfies.
Några åsnor går på trätrottoaren. De blir inte bortkörda. En äldre man förklarar att den ena åsnan är gravid. Den behöver skuggan.
En av åsnorna går in i en affär. Efter en liten stund kommer den ut och efter följer butiksinnehavaren med en blomspruta och jagar ut den precis som man ska göra med katter som olovligen beträder ens trädgård.
Den gamle mannen berättar att den här värmen står i sig juni till augusti. Då börjar det bli lite svalare.
För tio år sen snöade det till och med (alltså inte på sommaren). Då sprang han ut och gjorde en snögubbe på natten. Dagen efter var det 20 grader igen. Normaltemperatur på vintern.
När vi kommer ut ur restaurangen får vi se att en ny skjutarshow ska börja 14:15. Vi sätter oss på en bänkrad i skuggan utanför restaurangen. 7 minuter kvar.
11 minuter senare har showen inte börjat och vi har flutit bort. Den gamle mannen lunkar omkring med en sedelbunt i näven. Vi tror att han kommer ta upp dricks efter showen. Vi orkar inte vänta i värmen utan går tillbaka till bilarna.
Bakom mig hör jag ljudet av en skallerorm. En cyklist rullar långsamt förbi. Det var bara navet som knattrade.
En vägkon har smält i värmen.
Vår bil är svart. Växelspaken är svart, ratten är svart, bilbältena är svarta. Sätena är svarta. Våra rumpor brinner upp innan sätet och stjärten har enats i en gemensam temperatur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar