fredag 23 juni 2017

Fredag 18:38, Utah-tid. Hotellbyte

Knights Inn, där vi bokat hotellnatt, hade problem med sin dator och hade dubbelbokat så vi får inte sova där i natt.

Som kompensation hade de bokat in oss på ett annat hotell i en närbelägen stad och lovade betala mellanskillnaden.

Problemet var att den där närbelägna staden (Haize?) är belägen i rökbältet.
Elden kommer troligen inte spridas dit men jag vill inte sova, eller ens vistas i röken.

Efter lite dividerande fram och tillbaka med den skamsna receptionisten bad vi henne ringa runt till övriga hotell/motell i stan och försöka hitta två rum.

Hon lyckades. Trots att det är ballongfestival och fullbokat och ett band ska spela här i kväll (de ska förresten sova på Knights In, där vi inte får plats trots vår bokning), så lyckades den bleka receptionisten boka de sista två rummen på ett annat hotell här i stan. Allt medan hon upprepar två meningar som ett mantra: "But you must understand that I can't pay the differens." och "I'm so sorry".

Det här känns som en surrealistisk situation.
Först röken vi kört igenom, sedan det fullbokade hotellet och sedan varmuftsballongfestival! En liten bit från en gigantisk skogsbrand som pågått sedan i lördags. Oh, så smart!

Klockan lite senare:
Nu har vi fått våra rum på Bryce Way Inn. Det blir ca 500 kr dyrare för den här natten.
Vi har ju inte sett standarden på hotellet som var fullbokat, men här är den i alla fall inte så hög.
Lamporna mellan dubbelsängarna fungerar inte. I vår säng ligger lakanet MELLAN filten och överkastet. Lakanen har fläckar, men de är nog i alla fall tvättade.

Petterssons rum höll ännu sämre kvalitet. Där var lakanen inte ens tvättade i en av sängarna. När Martin klagade fick de uppgradera till ett "four bed room without extra charge".
Hur nu det gick till på ett fullbokat hotell.

Jag gick och sa till om en extra handduk eftersom det som vanligt bara finns tre.
Den stort leende mannen i receptionen (ett sådant leende kommer bara 17-åriga snygga flickor undan med) lovade ringa på städpersonalen så att de kommer ut med en handduk.

En kvinna, inte så mycket äldre än den där 17-åringen, knackar på och ger oss två handdukar, och fjärrkontrollen till TV:n.

Surrealistiskt, sa Bull.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar