Lördag morgon kl 10:03, Utah-tid. Farview Point.

Här bör man kunna se långt. Men det får faktiskt va nog med utsiktsupplevelser nu.

Nu måste vi få frukost.

Lördag morgon kl 06 45, Utah-tid. Ekorrarna

Utmed promenaden ser vi flera ekorrar. De är små, har korta svansar och är precis hur söta som helst. Jag lyckades inte komma tillräckligt nära för något bra kort, men vi var många som försökte.

Ungarna är allra sötast. De är randiga på ryggen och ser ut som kvicka små dunbollar som rinner nedför slänterna.

När vi kom bakom en krök mötte vi en föräldraekorre som satt och pysslade med sin unge. De pep lite till varann men verkade inte rädda.

Ekorrarna heter 'Golden-mantled Ground Squirrel'. Den första ekorre jag såg under promenaden åt på en gul blomma.

Lördag morgon kl 06:30, Utah-tid. Promenad

Att stå och se på det häftiga landskapet från en utsiktsplats högt upp, är en upplevelse.

Att kliva ner bland tinnarna och tornen påverkar sinnet ännu mer.

Vi tar en promenad. 0,8 miles neråt och 0,8 miles uppåt.

Lördag morgon kl 06:17, Utah-tid. Solen går upp

Nu sticker den första strålen över bergskammen. Berget med alla tinnar och torn börjar lysa i rött, orange och gult.
Skådespelet har börjat.

Lördag morgon kl 06:10, Utah-tid. Soluppgång

Tio över sex ska solen gå upp.
Vi står och huttrar i väntan på ett mirakel.

Solen kanske är försenad. Det ligger ett berg i vägen. Hur många minuter kan det fördröja soluppgången? Vi behöver dess värmande strålar.

En rökridå sänker sig också ner från himlen mot den punkt där vi tror solen först kommer ge sig till känna.
Kommer det någonsin bli morgon?

Morgonstjärnan lyser i alla fall sitt löfte ovanför jordens rök och damm även om världen fortfarande är grå.

Lördag natt kl 04:30, Utah-tid. Mot soluppgången.

Vi vaknade för en halvtimme sen och är nu på väg för att möta soluppgången.

Fåglarna är redan vakna, eller är det nattfåglarna som fortfarande håller konsert?
Stjärnhimlen är enastående.

Bara någon kilometer utanför P-staden börjar det lukta rök. Men vi ska egentligen inte in i rökområdet.

Natten är kall. Förvånansvärt kall.
Det är bara 10 grader vid hotellet. 6 när vi kommit en bit på väg. Och här sitter jag i shorts och tunn skjorta.
Jag kommer frysa mig igenom soluppgången. När vi närmar oss Bryce Canyon kryper temperaturen ner till tre.

På vägen möter vi en löpare, efter ett tag ännu en, sen två tillsammans.
Det pågår ett nattlopp.

Fredag kväll kl 22:11, Utah-tid. Läggdags

Nu har jag räknat ut hur det ligger till.
Eller, nej, Petterssons har berättat för mig att i Arizona och Californien ligger vi nio timmar efter Sverige och i Utah åtta.

Arizona och Californien har egentligen inte samma tidszon men Californien tillämpar sommartid. Det gör de i Navajoreservatet också, så deras tid skiljer sig från Arizonas.

Men nu är vi alltså i Utah.

Och nu måste vi sova. Klockan fyra ska vi gå upp för att hinna till Bryce Point och se soluppgången.

Fredag kväll kl 21:34, Utah-tid. "Folkfest"

Det är folkfest är Peinrich (eller vad den nu hette, den lilla staden vi befinner oss i).

Ett band, kanske lokalt, spelar rock i ett gathörn. När vårt niohövdade sällskap går förbi ökar publiksiffran med det dubbla.

Det är lite kyligt i luften.
Och ett stråk av brandrök blandar sig med lukten av småstad.

I söder är natthimlen ytterligare förmörkad av ett brett, högt moln som det aldrig kommer regna från.

Kvinnan på det första hotellet, det fullbokade, berättade att sambandscentralen för "the firefighters" flyttat hit till Panguage under dagen. Det har varit extremt varmt och blåsigt i flera veckor och när en farmer olovandes eldade ogräs på sin gård var katastrofen ett faktum.

Viktor tycker att det låter bättre med "firefighter" än brandman. Jag upplyser honom om det gamla ordet brandsoldat men det har han nog inte hört tidigare.