Jag intog sängläge 22:00 (Niclas något senare).
Grannarna en bit bort hade fest. Utomhus. Med musik. Vi somnade i alla fall. Så småningom...
Klockan 02:30. Dags att vakna. Overklighetskänslan är påtaglig.
Tandborstning. Påklädning. Niclas läser instruktionsboken till de nya stödstrumpor. Jag är för trött för att skratta.
Hämta frukosten Viktor förberedde i går kväll. En välostad macka, banan och drickyoghurt per man och kvinna. Jag föredrar dock juice.
Bilen står redan packad. In med kabinväskor och frukost. Jag har ingen "jag har glömt nåt"-känsla. Konstigt.
Garageporten öppnas och natten väller in i villan med lampsken från gatlyktorna och alla småfåglars egen avskedskonsert där kontrasten självklart slår an tonen med klar och trollsk stämma.
Jag andas in doften från den utslagna pionen en sista gång och bestämmer mig för att försöka minnas ögonblicket.
Klockan 03:01. Vi rullar!
Niclas sitter vid ratten. Familjens damer känns mest bekväma så. Irma såg rent stirrig ut när Viktor skojade och berättade för henne att han skulle köra till Göteborg.
-Prepare yourself. My wind is coming.
Någon i bilen har både humor och resmage.
Vi passerar Hovby. Världen sover. Vi har hittills sett bara tre bilar. Nej, där mötte vi en fjärde. Hästarna står och sover med nickade huvuden i hagen bredvid bäcken. Kyrkan i Saleby står tyst och tung.
Niclas har en genomgång i motorbromsandets konst med Viktor. Hemtjänsten är ute och åker. (Bil nr 5.)
Sommarnatten är ljus men med en anstrykning av utblandad mjölk i luften som får färgerna att mattas och suddas ut.
Vi är på väg.
Vi är verkligen på väg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar