Vi stannar till utmed vägen och tittar på utsikten över havet högt upp från en sandbank. Stigen dit är smal och lämpar sig bara för en person i taget.
Kanten ser rätt instabil ut och när jag vänder tillbaka för att släppa fram Viktor varnar jag:
-Gå inte för långt ut. På riktigt!
-Nej då. På skoj då?
Jag hittar rölleka (De vita blommorna.) och längtar till den svenska sommaren.
Det växer ganska mycket fingerliknande sedum här också. Den sprider sig med utlöpare och bildar stora mattor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar