Det har blivit väldigt mycket bloggat om Alcatraz. Men det är den lilla ön värd! Hade jag vetat att det är så intressant att gå runt här och lyssna till fängelseöns historia och läsa på skyltar, titta på växter och fåglar och utsikten över San Francisco Bay, så hade jag röstat för att vi vikt en hel dag åt denna upplevelse.
Men nu är det snart dags att ge oss härifrån.
Här kommer de sista bilderna, bara för mitt eget minnes skull.
På Alcatraz finns mycket och många vackra växter. Trädgårdarna hålls i skick av ideella krafter.
Den första uppseendeväckande blomman är en digitalisliknande sak med höga spiror och dämpade färger.
Både Sophia och jag går loss med våra kameror. Det är häftigt se att perenna pelargoner och blodsdroppar eftersom de inte överlever utomhusvintern hos oss.
Sedumväxterna är jättehäftiga med imponerande stora bladrosetter.
Stora mattor av någon lilablommande marktäckande breder ut sig på slänterna. Jag hittar senare en skylt som upplyser om att marktäckande är en slags 'iceplant' som i folkmun gick under namnet "den persiska mattan".
Det finns hortensia och olika vallmo. Jag känner igen Black Peony och Black Swan från min egen trädgård. Jag tycker jag känner igen temynta också, men är lite osäker eftersom jag inte har den själv.
Det finns också någon spektakulär brandgul lilja och en perenn luktärt.
Utmed vägarna har jag sett många exemplar av en stor agave som slänger upp ett träd som blomma, mitt i växten. Jag har för mig att syster Maria berättat att när växten blommat över och spridit sina frön för vinden (de lär komma rätt långt med tanke på vilken otroligt hög blomstängel de har) så dör den. Den finns kring Medelhavet också och jag tror minsann att vi såg den i Bolivia med. Här på Alcatraz får jag veta att växten heter Agave Americana.
Den växt som gör störst intryck på mig är trädet Viktor står under. Det är översållat med stora röda blommor som spretar åt alla håll med sina stån. Jag frågar en vakt som frågar en annan vakt som frågar en familj som besökt alla Amerikanska nationalparker. De kan berätta att trädet heter New Zeeland Christmas Tree.
Sen så finns det såklart andra växter, både sådana jag känner igen och sådana som är helt nya för mig.
Vi kommer bara till början av West Side Gardens. Sen har de stängt resten för kvällen. Det är lite tråkigt tycker jag.
Innan vi går tillbaka till hamnen och den väntande båten upptäcker Sofia och jag kronärtskockor. Jag undrar om de är perenna. Jag har för mig att det ska finnas någon sort som är det. Vi ser också vita kallor som börjar bli ankomna.
