måndag 19 juni 2017

Måndag kl 21:50 lokal tid (06:52 svensk tid)

Efter en lång och upplevelserik dag är vi nu tillbaka på hotellet.

Sista aktiviteten vi gjorde på Seeworld var att återigen åka upp i utsiktstornet och titta på parken och San Diego i nattskrud.

I morgon ska vi besöka krigsskeppet USS Midway och åka vidare till Lake Havassu. Där finns London Bridge.

God natt!

Måndag kl 9:41 lokal tid

Jag vore ju inte jag om jag inte visar lite växter också.

Utanför hotellet växer, förrut gladiolus, även Afrikas blå stjärna, iris och nån fetbladsväxt som jag haft som krukväxt hemma en gång i tiden.

Medan jag fotar växter kommer en man med lövblås och blåser av bilarna på parkeringen.
Han har just blåst av vår svarta och fortsätter med Sierran bredvid.
Det är gissningsvis ingen var dags-service utan för att asfaltläggarna yrt omkring sig när sopat av ytan som ska beläggas.

Måndag 09:06 lokal tid. Frukost

Frukost kan vara en tämligen söt och fiberlös upplevelse i USA. Då talar jag bara utifrån en enda tidigare frukostupplevelse, i Miami, för några år sen.

Den här frukosten var dock rätt okej. Visst fanns det färgade flingor och den typiska våfflan med lönnsirap men också fiberrost, yoghurt (söt iofs), äggröra och frukt. Den vänliga frukostvärdinnan lät oss också ta med några bananer.

Utanför vårt rum pågår asfaltering. Jag hoppas de skonar de vackra gladiolusarna som blommar på parkeringen.

Måndag 7:43 lokal tid

God morgon!

Efter en oerhört lång och varm natt har vi alla lyckats somna om fram på morgonkvisten. Till och med Niclas slumrar.
Då ringer telefonen. Jag har inte ens reflekterat över att det fanns en i rummet men den står mellan våra dubbelsängar.

Det är receptionen som vill att vi flyttar bilen för de ska göra något arbete på trottoaren utanför vårt rum.

När jag sätter mig upp ur sängen upptäcker jag ett element under fönstret. I min någorlunda utsövda hjärna lyckas jag tänka tanken att det kanske kan gå att få kyla från det där aggregatet också. Det liknar elementen i rustico i Italien.
Och minsann, Niclas hittar snabbt en inställning för det. Vad gôtt det kommer bli att sova här en natt till!

Rummet liknar lite grann rummen i amerikanska filmer, där det alltid sker ett mord eller där förrymda brottslingar gömmer sig. Viktor har reglat med säkerhetskedja och vi har råkat lämna en öppnad resväska framför dörren, så skulle någon fått för sig att smyga in i natt hade de snubblat på väskan.

Nu väntar dusch, frukost och Seeworld.

söndag 18 juni 2017

Måndag 05:54 svensk tid, hotellet San Diego

Klockan är snart nio på kvällen i Californien. Vi har anlänt till Best Western hotell i San Diego och gör oss klara för natten.

Jag är så grymt imponerad av Niclas och Marthin som kört de 20 milen från Los Angeles till San Diego. De, och vi alla, har varit i gång sen klockan halv tre natten mot söndag och nu är det tidig måndag morgon i våra kroppar.

God natt!

Måndag kl 03:30 svensk tid. Taco Bell

Klockan är halv sju på kvällen, i USA. Vi vet inte riktigt var vi är. Men vi äter kvällsmat. Det var hög tid för det.

Niclas och Marthin har gjort en heroisk insats som kört oss trots att vi alla är så trötta.
Vägarna är ju inte riktigt som vi är vana vid hemma. 8 filer i bredd och tre viadukter ovanpå varann, med ytterligare en väg nere i botten.
Vi körde fel en hel del. Kanske mest för att Niclas har en lurig app i telefonen, som inte är särskilt tydlig.

När mat- och sovklockan blivit alldeles för mycket stannade vi på första bästa ställe, som råkade vara Taco Bell.

Jag är trött trots att jag slumrat till lite i bilen. Jättetrött.
Jag känner av min gamla vanliga ressjuka, den som gör mig apatisk, får mig att tappa aptiten och ger mig en knäpp mage. Men jag lyckades äta två tacos, sådana med köttfärs, tomat, sallad och ost i hårda skal.

Söndag kl 23:58 svensk tid. Hyrbilsdags

Barnen vaktar väskor medan vi knapprar in uppgifter inför bilhyran.

Vi fick åka skyttelbuss hit från flygplatsen. Jag hann se både palmer, okända träd och växter och Afrikas blå lilja utmed vägen.

Vad smidigt det är med automat när man ska hyra bil. Alltså inte en bil med automat, utan en automat där man kan fylla i alla uppgifter, som man redan fyllt i hemma, när man bokade bilen.
Smidigheten försvinner dock när automaten slänger ut en precis innan alla tio steg är klara och det är dags att betala.

Och sedan är det bara att ställa sig i kö för att få upprepa samma sak men hos en säljare vid disken. Han gav sig inte i argumentationen om att uppgradera bilen förrän Niclas (min Förundersökningsledare) förklarade att han sett bagageutrymmet demonstrerat på en film. Det ska räcka för våra väskor, inte bara för två stora och en liten.

Vad är det för bil förresten?
Ford Fusion heter den. Och det är en automat. Jag har bara lyckats köra automatväxlade begravningsbilar tidigare. Och Elisabeth Wallgrens bil.