23 kg får den incheckade väskan väga.
Jag har hela 5 kg tillgodo.
Synd att vår tighta schema inte har inplanerad tid för shopping!
23 kg får den incheckade väskan väga.
Jag har hela 5 kg tillgodo.
Synd att vår tighta schema inte har inplanerad tid för shopping!
Färdigpackad!
Tjoho!
Nu återstår bara det kritiska momentet med att försöka stänga väskan, och väga in den.
Jag påstod tidigare att Niclas drabbats av packångest. Det var ett skämt. Han har som alltid koll på läget.
Nu är det jag som börjar balla ur. Jag har fortfarande inte packat. Men jag har i alla fall rensat ut min jobbväska som nu ska transformeras till kabinväska/reseryggsäck/handväska. Och lagt tillbaka lite saker som jag tror jag vill ha med mig.
Medan jag stressar runt och plockar lite här och vattnar lite där och tänker lite si och städar lite så, så frostar Niclas av två frysar och städar en kyl. Nu finns vår mat samlad i en frysbox och ett kylskåp.
Energismart!
...men i övermorgon åker jag från 29 pionknoppar som hinner slå ut, dofta magiskt, vara förödande vackra... och blomma över innan vi kommer hem igen.
...och jag har ännu inte packat mer än medicinväskan. Men den är väldigt välpackad! (Jag har kompletterat den med Strepcil halstabletter.)
I går kväll skrev jag ut min packlistan. Och hittade ett par gamla sandaler jag kan ha.
Så jag ligger bra till. Ingen packångest alls. Nej då.
Dessutom har jag kommit fram till att jag ska ha min ryggsäck som kabinväska. Jag gillar den. Den har många fack och är bra att bära i både handtag och på ryggen. Det får inte plats så mycket i den heller, och det måste väl vara bra... kanske inte när man ska åka till USA och vara borta i 25 dar, men när man ska orka bära den på ryggen menar jag.
Niclas däremot, har nog drabbats av rejäl packångest. Han städar kylskåpet, kvart i sju på morgonen!
...Till resan. Hela familjen är seg som sirap.
Vissa av oss är dessutom lika sockersöt.
Jag går in till Irma halv sju på morgonen för att se om hon är vaken.
Hon ligger i sängen och vinkar lite när jag kommer in.
-Är du vaken?
-Jadå! Jag ligger bara här och känner in rummet.
Trädgården är färdig för avfärd.
Jordgubbsplantor har planterats ut.
Pallkragar att samla gräsklipp i, har ställts på plats.
Förfulande hinkar har tömts och sköljts ur.
I kväll kanske jag kan börja tänka på annan packning.
Jag bestämde mig för att gå och lägga mig allt tidigare på kvällarna under den här sista veckan innan resan.
Vi måste ju gå upp vid två-halv tre på söndag natt för att hinna i tid till flyget.
Om det ska bli några åtta timmars sömn (vilket till och med jag inser att det såklart inte kommer bli) måste vi somna klockan sex på lördag kväll.
Min plan fortlöper sådär. I går natt kom jag i säng i halv tolv och i kväll (läs 'natt') hinner klockan bli tolv innan mitt trötta huvud får möta kudden.
Men jag har å andra sidan hunnit med riktigt mycket trädgårdsarbete och jag har också skrivit och signerat deltagarlistan till Studiefrämjandets cirkel Zätas Band, och i kväll har jag hittat och skrivit senaste protokollet från Radio PiL's sammanträde.
Jag har bockat av flera punkter på min lista och om några dagar kanske jag till och med hinner börja packa.
En av nackdelarna med att resa bort på semestern är att man inte är hemma...
Som sagt.
Niclas föräldrar har lovat att ta hand om hus och trädgård medan vi är borta. Dessutom har vi väldigt bra grannar som håller ett vakande öga på huset. Jag har till och med mutat till mig att få ställa vår fikonplanta och mina pelargoner på deras terrass för daglig tillsyn.
Mutan var en famn rabarber.
Ska man vara borta några veckor är det bra att kunna planera in lite husvakter också och inte bara stirra sig blind på allt kul som händer på semesterresan.
Jul- och nyårshelgerna är över och resesällskapets karlar har lyckats boka färdigt boendet. Bra jobbat!