söndag 18 juni 2017

Söndag kl 23:15 svensk tid, 14:15 lokal tid

Det gick väldigt fort att få väskorna. Men det klart. Med så mycket tid på sig (köerna vid säkerhetskontrollen slukar tiden) vore det konstigt annars.

Det stod en stackars ensam tös bakom oss i säkerhetskön. Hon skulle byta till ett anslutande flyg och var ändå tvungen att gå igenom säkerhetskontrollen, hämta ut sin väska, och checka in igen. Jag förstår att hon var orolig.

Irma har sett en kändis. Charlie Puth.
Det är han som sjunger den där låten ni vet, See you again.

Nu är vi nästan ute ur flygplatsbyggnaden. Bara en liten exitcontol för att visa att vi verkligen gick igenom säkerhetskontrollen.

Söndag 22:40 svensk tid. På väg in i landet

Vi köar för att få komma in i landet. Det är en ohyggligt lång kö och jag är onyktert trött. Det känns som jag raglar fram mellan de smalt uppspända banden.

Men nu är vi framme vid maskinen som scannar passet och fotar både ansikte och fingeravtryck. Där får vi var sin biljett, eller snarare ett kvitto på att vi blivit inscannade. Alla utom Viktor får ett kryss över texten på sitt kvitto. Vi förstår inte vad det betyder, men Viktor tycker det är självklart. Han är den ende som är tillräckligt snygg för att komma in i Californien.

Sedan väntar ytterligare en kö och vi blir vallade lite fram och tillbaka innan vi får träffa en säkerhetsmänniska.
Där får vi veta att Viktor delvis hade rätt. Det var bara hans date med maskinen som väl ut. Vi andra fick göra om både fingeravtryck och foto.

Söndag kl 10:21-21:35 svensk tid, den långa flygresan

Kl 10:21 svensk tid.
Vi står i kön för att borda planet. Det heter "Lek". Det kan vara ett dåligt tecken. Kanske brukar det leka och hysta runt med passagerarna i turbulensen!

Och Niclas som råkade checka in oss på platser som utmärkts som "sämre" enligt nån flygtypssight. I elva timmar!

Planet är stort. Jättestort!
Vi går genom förstaklassavdelningen. Den har 8 platser i bredd.
Vi sitter (igen) precis bakom första klass. I vår avdelning är det 10 stolar i bredd. 3+4+3. Vi får sitta alla tillsamman.

Kl 10:35 svensk tid.
Det här var väl ingen dålig plats. Gott om benutrymme. En liten svankkudde. Hörlurar till monitorn. En egen filt.
Här kan jag nog luta mig tillbaka och börja konsumera film.

Kl 10:43 svensk tid.
Beräknad flygtid tio och en halv timma. Nice. Det är så trevligt när en trevlig pilot kommer med trevliga meddelanden.

Och nu har Niclas upptäckt att man kan skicka chatmeddelanden till varann via film- och informationsplattan i sätet framför. Vi är som barn på julafton!

Kl 16:02 svensk tid.
Nu har jag hunnit se alienfilmen "The Arriwal", äta lunch (den var god) och sett dramat "Collateral Beauty".
Det är värdelöst att titta på en film som får en att lipa i två timmar. Utseendemässigt menar jag.

Kl 20:47 svensk tid.
Två filmer och en pizzaslice senare. Jag känner mig väldigt mosig och skulle nog snart kunna somna.
Problemet är bara att vi snart är framme i Los Angeles och där är klockan mitt på dan.

Kl 21:35 svensk tid.
Nu har vi landat. Det tog en evighet att komma ner på backen sedan vi väl påbörjat nedstigningen. Vi måste varit en bit upp!

Söndag 10:08 svensk tid. Vi kliver ombord

Nu kliver vi snart ombord på planet till Amerika.

Irma halsar en banan och konstaterar att "svenska bananer är ändå de bästa".

Framför oss har vi en resa på runt 870  mil. Viktor har just upplyst mej om att Los Angeles ligger på amerikanska västkusten. Det känns som jag nog borde vetat det, någon gång i livet, men senaste halvåret har min hjärna tydligen bestämt sig för att vi ska till den närmaste kusten (väst) och att resan skulle bli kortare än till Florida.

Varför i allsin dar packade jag bara ner en bok! Vi ska ju resa i över elva timmar, två gånger!!!!!

Söndag 09:45 svensk tid, säkerhetskontrollen

-"Men, jag känner igen honom", utbrister Irma när vi står i kö till säkerhetskontrollen. Och minsann! Det är den trevlige mannen som tog Arons pistol!

Barnen klarade kontrollen utan problem, det var Viktor som fick lite skäll för att han tänkte gå igenom med keps på huvvet.

Niclas glömde ta av sig sin klocka och blev inföst i en kuvös och sedan muddrad.

Min väska blev föremål för en extra check. Det var påsen med schampo och sånt där som behövde kontrolleras lite extra. Jag hade två flaskor (min och Irmas) handsprit så det var kanske de som var intressanta.

Precis efter säkerhetskontrollen ligger en butik med världens bästa affärsidé. De säljer allt folk blivit av med precis innan.

Söndag 09:10 svensk tid

Nu mellanlandar vi på terminal 5 på Heathrow. Det är härifrån planet som ska ta oss till USA lyfter också. Vi slipper springa och leta. Vi slipper springa överhuvudtaget. Det är nice. Så bra var det inte när vi flög till USA förra gången.

Just det, det var då Aron fick sin leksakspistol konfiskerad i säkerhetskontrollen. Vi får väl se hur det går den här gången. Vi har ju "Gunhild" med oss. (Både Viktor, Niclas och Irma har sina andranamn före tilltalsnamnet och det där kan de ha svårt att förstå sig på utomlands så därför heter mina familjemedlemmar Kurt, Ingemar och Gunhild under resan.)

Söndag 07:34 svensk tid, på ett plan till London

-Get ready for lift of, uppmanar flygvärdinnan.
-Åh nej, vi måste lifta, utbrister Irma.

Men vi slapp.
Nu slappar barnen (läs "sover"), Niclas tittar på film och jag tuggar frenetiskt på ett tuggummi för att slippa lock för öronen.

Om jag kikar fram mellan förataklasspassagerarnas stolsrader kan jag se på takmonitorn att vi befintliga oss över Danmark. Vi flyger med British Airways och här får förataklasspassagerarna en varm fuktig tvättlappar att inleda resan med.

-Varför måste de tvätta sig, undrar Irma. Bär de någon smittsam sjukdom kanske?

Nu somnar snart jag också.